Är ersättningssystemen problemet?

Tankesmedjan Digital Utmaning vill skynda på utvecklingen och har listat tio saker vården INTE bör göra. Följer man dessa "inte" kan vi komma långt med digitalt förändringsarbete.

Deras 2:a inte handlar om ersättningssystem och de skriver: "Ersättningssystemen får inte styra hur patienten och vården möts. Vården ska vara organiserad så att mötet med patienten alltid sker med den teknik som innebär bäst kvalitet och minst besvär. Fysiska möten ska bara ske när de tillför värde, inte för att de genererar ersättning". Här förutsätter man väl att alla landsting och regioner har en ersättning som utgår vid ett fysiskt möte men inte när en läkare och patient träffas via länk. Är det verkligen så? Hur ser det ut i Östergötland? I Region Östergötland har vi samma avgift för digitala och virtuella möten. I övrigt är det framför allt fasta ersättningar och kapitering för vårdcentralerna. Detta ger att själva ersättningen inte skapar hinder för andra lösningar att träffas än just fysiska möten. Det är viljan att förändra sitt sätt att arbeta, viljan att skapa en kreativ kultur och viljan att möta patienten där patienten är som är själva utmaningen. Ibland tänker jag att ett 11:e budord kunde vara aktuellt i vissa sammanhang nämligen: den digitala utmaningar inte får begränsas av att enbart fokusera på förhållanden i Stockholm! I övrigt kommer jag använda förbudslistan som en inspiration i mitt fortsatta arbete med digital verksamhetsutveckling.